Victor von Gegerfelt och Adolf Wilhelm Edelsvärd
Arkitekter till några karaktäristiska Göteborgsbyggnader
Huvudbibliotekets utställning februari - mars 2015
Victor von Gegerfelt, arkitekt, 1817-1915
Officer och arkitekt. Stadsarkitekt i Göteborg 1872-1896.
Efter officersexamen 1835, och tre år vid Värmlands fältjägarregemente, tog han avsked från militären och utbildade sig till arkitekt. Arkitektutbildningen bedrev han 1839-1841 vid Berlins konstakademi för professorn vid Bauakademie, Karl Friedrich Schinkel, och arkitekten August Stüler. Utbildningen fullbordades vid konstakademien i Stockholm.
Gegerfelt återvände till Göteborg 1841 och etablerade sin arkitektverksamhet. Under den inledande tiden är han både arkitekt och byggmästare. Han ritar och uppför en rad byggnader. En villa, en basar, en småbarnskola, handelshus, och vid Göta älv den första gasverksanläggningen i Sverige. Han blev arkitekt för stadens stora sjukhus, och samtidigt med detta uppdrag ritar han flera villor och bostadshus.
Hans byggnader fram till 1850-talet präglas av den klassicerande formuppfattning han tillägnat sig under utbildningen. De utmärktes av urskiljbara byggnadsvolymer, symmetriskt uppbyggda kring en rak markerad mittbyggnad eller mittlinje, men ofta med en avvikelse och originalitet som kännetecknar hans arkitektur. Enhetlighet och enkelhet utmärkte hans byggnader.
Under ett långt yrkesliv ritade Gegerfelt ett stort antal byggnader i Göteborg. Dåvarande Allmänna Sahlgrenska sjukhuset (numera en del av Pedagogen) 1849 – 55, miniatyrslottet Wilhelmsberg vid Danska vägen (1860), Chalmerska institutet Storgatan 43 (1869), Göteborgs Hospital på Hisingen (1872), villan vid Arkitektgatan som han ritade till sig och familjen, Gegerfeltska villan (1872), Göteborgs fiskhall (1874), Arbetareföreningens hus vid Nya Allén (1874), Sven Renströms tekniska skola vid Vasagatan (1874), Barnbördshuset vid Vasagatan (1874), Fröhuset i trädgårdsföreningen (1875), Handelstidningens hus (1875), Praktiska hushållsskolan (1875), Ölhallen 7:an (1900). Han ritade även lasaretten i Kungälv, Uddevalla och Strömstad (1860-talet).
Gegerfelt var en förespråkare för att använda gammalnordisk ornamentik i kombination med en för sin tid funktionell och bitvis djärv form. Det finns indikationer på att det kan ha varit han som ritade de första landshövdingehusen på initiativ av snickaren Johannes Nilsson, men ritningarna är inte signerade.
 | ||||||
| Feskekôrka, Göteborgs fiskhall,
är byggd på numera utfylld befästningsmark vid Fisktorget och invigd den 1
november 1874. Byggnadsminne sedan den 10 oktober 2013. |
Adolf Wilhelm Edelsvärd, arkitekt, 1824-1919
Adolf Wilhelm Edelsvärd var militärt utbildad arkitekt, tjänstgjorde som ingenjörsofficer, hade en framgångsrik arkitektpraktik, när han 1855 anställdes som SJ:s chefsarkitekt, året innan de första bansträckorna öppnades. Under hans 40 år i ledningen för SJ:s arkitektkontor uppfördes 5725 byggnader, varav 297 stationshus, vid de av staten byggda huvudlinjerna.
Under sin Göteborgstid 1850-60 ritade Edelsvärd Hagakyrkan, Engelska kyrkan, S:a Birgittas kapell, stationshuset, barnhuset, byggnader för Carnegieska bruken vid klippan. Hans arbetarbostäder för Dicksonska stiftelsen i Haga blev mönsterbildande. Kyrkorna i Trollhättan, Jonsered och Taxinge är ritade av Edelsvärd. Sina Idéer spred han genom Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörsvetenskap, som han tillsammans med Gustaf Nerman utgav 1859-66. Edelsvärd bejakade tidens internationella strömningar och medverkade till en förändring av träbyggnadskonsten på landsbygden.
Som Stockholmsarkitekt blev han mest bemärkt för den stora expositionsbyggnaden 1866 i Kungsträdgården och för centralstationshuset 1871. Detta blev till omfånget det mest betydande av alla stationshus som tillkom under Edelsvärds tid som chefsarkitekt hos SJ.
Edelsvärd nöjde sig inte enbart med att studera byggnadernas utformning utan ansåg att de borde ses i ett större sammanhang och hade därför idéer angående stadsplaneringen i samband med byggandet av det svenska järnvägsnätet. Han angav ett par punkter som han ansåg borde följas vid planläggandet av landsortsstäder eller förstäder. Staden skulle förses med torg, öppna platser och planteringar, vidare skulle den delas i två hälfter av parallella huvudgator åtskilda av en park med alléer. Det skulle avsättas välbelägna tomter för publika byggnader. Med ”välbelägna” avsåg han här att de borde placeras i stadens centralaxel, vars poler skulle utgöras av stationshuset och kyrkan. I dag kan vi se spår av hans tankar och idéer i städer som Nässjö och Hässleholm, där stationsbyggnaden och Stortorget respektive stationsbygganden och kyrkan ligger i varsin ändpunkt av stadens huvudgata.
